"Ska vi bolla?"

Tjaaaa, vad ska man säga?

En vacker dag besökte jag som vanligt science fiction-bokhandelns hemsida, typ nån dag innan jag skulle fara iväg till Sveriges huvudstad. Igen.

Kollade runt på olika manga jag hade tänkt köpa (som alltid gillar jag att planera mina köp, speciellt när man ska till sf-bokhandeln, annars är det risk för att ens besparingar går upp i rök helt bara sådär..).

När böckerna var utvalda så hände det att jag fick ett sug att kolla på film också. PomPoko dök upp bland 99kr dvd:erna och jag bestämde mig för att det verkade vara en bra film, med tanke på att den är från studio Ghibli (Isao Takahata som gjort den dock).

Väl i Stockholm, tog vi en sväng till min absoluta favorit affär, införskaffade mina älskade böcker och PomPoko fick även den bli med.

Väl hemma sitter jag och min storebror Chris som på nålar i soffan och med stora ögon undrar vi vad denna "tvättbjörns-film" skulle kunna bidra med.

Det första vi reagerade på var att det var mårdhundar. Inga tvättbjörnar. (glasögon, någon?? :P)

För det andra. Detta ska vara en barnfilm. BARN. FILM.

När vi hade startat filmen började det med en harmonisk låt och vi fick lära känna hur mårdhundarna levde tills människorna kom och sabbade deras revir. Mårdhundarna såg ut som vältecknade ena, precis som en mårdhund ska se ut typ (inte sådär tecknat ni vet).

När mårdhundarna var tvungna att slåss mot en annan stam mårdhundar över sina revir, visar det sig att mitt i striden förvandlas de till de här typiska tecknade utseende (se bilden ovan). Och det som bröt alla förväntningar, alla mina positiva ord om hur bra den här filmen verkade vara, var två saker som dinglade precis under deras mage...

Anfall efter anfall av skratt (mest från min sida för jag tyckte det var så sjukt komiskt angående det jag hade sagt till min bror om hur bra den här filmen säkert var + allt annat som hände i filmen) hade jag iaf svårt att se vad filmen faktiskt handlade om: i 2h låg jag mest och kiknade av skratt och såg ibland inte långa sekvenser av vad som sades i filmen.

PomPoko är alltså en barnfilm. Från 1994 till och med. En mårdhundsflock där majoriteten var hanar, för det kunde man inte undgå att veta eftersom man såg deras små bollar. HELA TIDEN. Herre gu jag börjar garva bara jag tänker på't... Min brors kommentarer och miner var oslagbara: "Det måste ha varit den sämsta och sjukaste filmen jag sett i mitt liv!" var bland annat vad han kläckte ur sig.

Tja, sevärd film? Budskapet i filmen som t.ex. hur människor faktiskt beter sig mot djur bara för att bygga nya saker är kanske en liten tankeställare, men vette sjutton alltså. Det finns ju bättre filmer att titta på, men den som vill få sig ett gott skratt över mårdhundarnas olika förvandlingar kan ju faktiskt våga sig på att kika på den. Själv undrar jag fortfarande varför jag köpte den... xD

Tips: Titta NOGA innan du handlar (som typ på dvd fodralet, haha!)

Kommentar: Egentligen är det väl inte så konstigt att visa vilka mårdhundar, djur rent allmänt, som är hanar eller honor. Egentligen. Men man kan göra det på bättre sätt istället för att visa delar av deras kön, jag skulle nog inte vilja att mina barn såg en tecknad film varav man såg hanarnas bollar.. Nog för att den här filmen är av den skonsammaste slagen, men ändå. Hoppas ni förstår hur jag menar (för egentligen så är det ju väldigt komiskt det hela).

Peace ♥ /Rin-chan