Magin med det kompletta + Abingdon Boys School!

Vad är det egentligen som gör en serie så beroendeframkallande, så hjärtskärande, så magisk?

Varje gång jag själv får för mig att börja köpa en ny serie till min samling så väljer jag klart de som verkar intressanta, eller som jag inte alls har någon slags koppling till. Detta har gjort att jag gillar ett väldigt brett utbud utav genrer, och inte bara den här fantasy-genren där man får följa hjältarnas drömmar och äventyr, följd utav magiska väsen och ting.

Nog för att fantasy ligger mig varmast om hjärtat, så tror jag inte att det är själva genren som det beror på varför en serie blir så magisk. För oavsett om en serie innehåller genren "skräck" eller "romantisk-komedi" så ingår alla möjliga slags ingredienser. Det finns alltid någon form av sorg eller glädje, verkligt och overkligt, i sig. För om en serie inte hade dessa ingredienser så skulle läsaren bli ganska utråkad eftersom den då inte skulle få en intressant handling, fast det är ju ganska självklart så jag ska inte gå in på det mer.

Det jag vill komma fram till är att oavsett vilken slags manga man börjar läsa, så blir man till att växa en slags kärlek till den då man har beslutat att följa den. För mig betyder manga oerhört viktigt och det som rör mig oftast till tårar är då man har följt serien från början till slutet; då den äntligen är komplett.
Den känslan är obeskrivlig.
Man fylls av en sådan glädje, samt att man kan fälla en tår utav att den faktiskt inte kommer att fortsätta, såvida turen inte ler mot dig att de gör en slags sido-story till den. En blandning utav bittersöt glädje.

En manga-serie bör vara komplett på bokhyllan enligt min mening, oavsett om man är nördig (varningsstämpel på mig) eller inte. För det gör nästan ont i en då man ser en serie som inte är komplett på hyllan, som man har lagt åt sidan ett tag för att köpa nya serier. Jag blir både lite arg och ledsen då jag ser vilka serier jag inte gjort kompletta, och som jag nu kommer att antingen få fortsätta köpa i sådana fall på engelska nu eftersom bokbranshen tänker sälja ett mindre utbud utav serier samt att de ska vara dyrare. Jag säger då bara: LÄNGE LEVE SCIENCE-FICTION BOKHANDELN!! Nog har många serier tagits bort (de svenska översatta) men de fortsätter i varje fall att sälja en hel mängd utav manga (samt vanliga böcker dårå) till ett fortsatt hyfsat pris (trots att priserna har gått upp).

I varje fall, en komplett serie är helt underbar. Man riktigt hör änglakören då man läser de sista sidorna utav serien om och om igen, bara för att försäkra sig om att man har läst och sett rätt. Haha.



Över till något helt annat!

Abingdon Boys School hade konsert förra fredagen (6/11) och jag var i stockholm men i ett helt annat syfte. Var där med klassen och var på museum och sånt. Så det skärde ganska ordentligt i hjärtat att jag inte kunde gå på dessa killars underbara konsert. ;A; Jag ville verkligen... T_T

Nåja, vilka är då ABS? Har ni kikat på animen D.Gray-man så kan jag garantera er att ni hört en utav öppningslåtarna "Innocent Sorrow". De har nämligen gjort sig kända genom att göra en hel del låtar till animeer. Helt otroliga är de och grymt bra! De som gillar rock och diverse med en härlig styrka i sången samt bra texter och refränger man bara blir beroende av, så rekommenderar jag varmt dem.

Det som verkligen förbryllade mig samt fascinerade mig är att dessa fräscha killar faktiskt ligger runt åldern +40!? Det är dock endast den mest-fantastiske-underbara-läckra-grymma Takanori-sama, alltså vokalisten, som är 39år... Tänk er att en sådan liten kille kan ha en sådan vacker och mäktig röst!! (Jag har inte blivit en fan-girl, tro mig!) Så LYSSNA PÅ DEM!!! >w< Kanske lite mer info om själva bandet kommer i ett framtida inlägg, för just nu tänkte jag bara säga att de som gick på deras konsert kan SKATTA SIG LYCKLIGA!!! Jag är inte det minsta avundsjuk... Någon som smygfotade dem får gärna skicka bilderna till mig.

Tack och hej♥